Bortsett från tomten, påskharen osv. har jag satt ihop en lista av 5 saker som i alla fall mina föräldrar har ljugit om under min barndom. Har funnit mig själv mitt i att analysera livet lite för mycket lite för många gånger. Här har du en bråkdel av mina upptäckter.

 

När jag var yngre (läs: jätteliten) åkte min familj ofta på bilsemester till skåne vilket tar lite drygt 6-7 timmar. Varje gång jag eller min syster frågade hur lång tid det var tills vi var framme fick vi höra detta. Det spelade ingen roll om vi hade åkt i 6 timmar eller 5 minuter - om 10 minuter eller "snart" skulle vi vara framme. Eftersom jag ville vara den första som såg våran stuga började jag då ivrigt glo ut genom fönstret. Om vi räknar med att vi åkte ner till skåne ca 10 gånger enkelresa har jag alltså spenderat 60-70 timmar, 4 200 minuter eller 252 000 sekunder av mitt liv på att stirra ut genom ett bilfönster. Varför inte bara tala om hur lång tid det var kvar så att jag skulle kunna ta hand om mina hundar på NintendoDogs istället? 

 

 

Man kommer hem efter en lång skoldag och är jättehungrig. När mamma äntligen kommer och talar om att middagen är färdig springer man in i köket och ser vadå? Jo att maten förtfarande står i ugnen. Då var det tydligen meningen att jag skulle hjälpa till att duka, ställa fram alla tillbehör, ta ut maten ur ugnen och sedan bära ut den. Som grädden på moset eller pricken över i:et fick jag även ställa in disken i diskmaskinen.

 

Denna bådar inte gott. Det var aldrig gott heller.

 

Kommer ihåg att jag en gång svarade "Som om jag skulle kunna springa när jag brytit benet". När jag sedan cyklade utan händer på styret, ramlade och skrapade upp både handflator och knän var det mamma som kom springandes till mig i ren panik. Den liknar den klassiska matsekvensen när man inte ville äta upp maten på tallriken och mamma eller pappa säger "Tänk på barnen i Afrika". De har en poäng men tjatar ut meningen så pass att hjärnan per automatik sorterar bort informationen. Detta händer än idag men när mamma säger till mig att städa eller göra något annat tråkigt.

 

Nej. Jag har aldrig någonsin haft användning av att kunna kvadratroten ur 240 eller kunna lösa 100F-x(34·7). Jag kan heller inte tänka mig en situation där det skulle vara nödvändigt. Självklart beror detta på det senare valet av karriär men jag som alltid har kännt att min framtid ligger utanför de akademiska ramarna, måste jag gå på "avancerad matte"? Jag riskerar antagligen att låta bitter nu, men jag menar... sova kan man göra i sängen.